Från idé till verklighet
I augusti tillbringade jag och Ida vår åttonde lägervecka ihop, denna gång som trådhållare på äventyrslägret i Tranvik. Det innebar att det blev en del bilåkande. En sådan bilresa, på väg hem från ica, kläcktes idén om att någon gång delta i ett lopp i rullstol. Några dagar senare hörde vi talas om att det skulle blir ett lopp i en tunnel i november och det lät ju strålande, i en tunnel regnar det i alla fall inte. Ytterligare någon vecka senare hörde vi att RG, som är den förening vi är aktiva inom vid lägren, tänkte satsa på ett stort lag i detta lopp och saken var given, klart vi skulle vara med!
Via en gemensam vän fick vi kontakt med Andreas på Sunrise Medical som genast nappade på att låna ut varsin stol åt oss. Wow, nu var vi verkligen på väg! Jag insåg nog inte riktigt då vad det faktiskt skulle innebära... En mil är långt, ohyggligt långt att springa men att rulla... Visst hade vi båda lånat rullstolar vid några tillfällen i samband med lägren men att köra en hel mil, det är en annan sak.
I väntan på att rullstolarna ska nå oss har vi så gott vi kunnat satsat på styrketräning, främst av axlar och skuldror. Snart har vi stolarna hos oss och då väntar den stora utmaningen, att påbörja den "riktiga" träningen. Jag kan knappt hålla mig längre! :)
På lördag möts vi upp i Stockholm för att hämta stolarna och för egen del har jag bokat rullstolsplats på tåget hen. Återstår att se om jag vågar utmana mig själv att köra all in och samtidigt passa på att reflektera över tillgänglighet och bemötande. Vad tror ni, fixar jag att ta mig i rullstol från centralen i Stockholm hem till lägenheten i Hedemora?
/Linda
skriven
Hej tjejer! Vad kul att det är några till gångare som ska köra rulle i racet. Ser fram emot detta. Jag själv har inte kommit igång med träningen än men det ska bli kul. Det blir säkert en uttmaning för dig att komma med rullen hela vägen hem, beroende på dina rulle skillz :).
Lycka till och vi ses på startlinjen.