Stillasittandet
Som fysioterapeut/sjukgymnast är man ganska inpräntad hur viktigt det är med fysisk aktivitet. Hela utbildningen genomsyrades av detta, och tillslut blev det ett stående skämt i klassen. Alla sjukdomar kan botas och förebyggas av fysisk aktivitet...
Nja, riktigt så är det väl inte, men det är en otroligt stor och viktig del i vår hälsa och vårt välbefinnande, oavsett funktionsvariation, om man är vuxen eller barn, frisk eller sjuk.
På senare tid handlar det inte enbart om vikten av fysisk aktivitet, utan också om vikten av att undvika stillasittande. Jag vet ju själv att jag fungerar och mår som bäst om jag får pausa en liten stund när jag administrerar på jobbet, om det så bara är att ställa mig upp och sträcka ut mig. En liten bensträckare helt enkelt. Och hur många gånger har jag inte fått bita mig i tungan när jag tänkt säga just "bensträckare" i sammanhang med människor som kanske inte har möjligheten att ställa sig upp? Och det här med att undvika stillasittande, hur fungerar det för en person som sitter ner större delen av dagen?
Jag tog mig en titt på rekommendationerna för fysisk aktivitet, och det står bland annat såhär (citerat folkhälsomyndigheten):
Aktiviteten ska vara av aerob karaktär med måttlig-hög intensitet. Det gäller tillexempel 30 minuters rask promenad 5 dagar per vecka, 20–30 minuters löpning tre dagar per vecka eller en kombination av dessa.
Happ, det är alltså rask promenad eller löpning som gäller? (Ja, jag vet att det står till exempel, och jag är kanske lite petig här, men jag skulle inte säga att det är direkt inkluderande. Självklart kan det även handla om rullstolspass med hög intensitet, eller varför inte cykel eller dans?). Och det står faktiskt även att om man av olika anledningar (exempelvis sjukdom, hög ålder eller funktionsnedsättning) inte kan uppnå rekommendationerna ska man vara så aktiv som tillståndet tillåter.
Men sen kommer vi till det här med att undvika stillasittande, och även folkhälsomyndigheten förespråkar just "bensträckare". För en person med nedsatt eller ingen funktion i benen är ju det uttrycket lite svårt. Självklart är även rörelse med armarna en aktivitet, och rullar man stolen kanske det inte anses som rent stillasittande, men då armarna har mycket mindre muskelgrupper krävs mer arbete. Jag tänker även att det inte enbart handlar om aktiviteten, utan om att lägesändringen är bra för hela kroppen och att man får en viktig avlastning.
För att reda ut mina funderingar så skickade jag faktiskt ett mail till Folkhälsomyndigheten för att höra vad de hade att säga.
Jag fick, förutom hänvisningar till kapitlen om barn och ryggmärgsskadade i boken FYSS, följande svar:
”Stillasittandets negativa effekter är till mycket hög grad applicerbart på personer som är rullstolsburna. Att aktivera de stora musklerna i så stor omfattning som är möjligt är då betydelsefullt för att motverka dessa effekter. Du pekar på ett angeläget område där det i dagsläget tyvärr saknas nationella riktlinjer, förhoppningsvis kan det förbättras med mer forskning och evidens.”
Det var kanske inte riktigt det svaret jag sökte, men det här visar återigen att jag genom den här utmaningen får upp ögonen för sådant jag kanske inte fått annars. Jag får hela tiden nya infallsvinklar och nytt perspektiv, vilket är nyttigt för mig som människa i allmänhet och som fysioterapeut i synnerhet.
/Ida
Bild lånad från broschyren Schyst! som Region Värmland gett ut för att göra vardagskommunikationen mer jämlik.